Alltså. Jag har varit med om den mest märkliga och, nu i efterhand, den mest komiska situationen jag kan komma på.
Igår på jobbet var jag och min kollega ute och promenerade. Vi stannade till vid ett ställe där det går får och lamm i en hage. Jag sätter mig på huk och försöker locka till mig lammungen lite närmare staketet.
En pojke från särskolan tillsammans med sin personal stod också och tittade på fåren.
Plötsligt från ingenstans och på en hundradels sekund river pojken av mig mina glasögon, bryter sönder dem i si sådär 48 delar och kastar in dem i fårhagen. Sen jublar han och klappar händerna.
Jag jublade inte fullt lika mycket där jag fortfarande satt på huk och såg mina Efva Attling bågar sett sina sista dagar - inne i fårhagen.
Detta blev också världens grej när jag inte kan köra bil utan glasögon. En annan kollega fick komma och hämta mig. Köra mig hem för att hämta ett par linser. Köra tillbaka mig till min bil för att jag sen skulle kunna ta mig, i panik, till optikern.
Ni kan ju bara gissa vad försäkringsbolaget tänkte när jag ringer och påstår att en handikappad pojke slitit av mig mina glasögon, brutit sönder dem i microdelar och kastat in dem i en fårhage.
Hon: Oj ja, det lät verkligen som ett fall för...din drulleförsäkring.
Jag: Jag vet att detta låter helt otroligt. Men jag har vittnen. Fler vittnen. Och en skadeglad pojk.
Så därför är jag nu på jakt efter ett par nya brillor. Ett par som jag inte alls vill ha nya då jag gillade mina skarpt.
Ibland infinner man sig på fel ställe vid fel tidpunkt. Minst sagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar