Spontant skulle jag vilja säga ett bortkastat år då jag förlorat ett år av arbetad tid, mycket av min kompetens och det sociala samspelet med kollegor. Ett år TILL av förlorad pensionssparande (utöver mamma-ledigheten) Men när jag tar mitt förnuft tillfånga och ser tillbaka på året som gått skulle jag inte vilja byta bort det mot något annat. För jag har fått väldigt mycket tid tillsammans med mina barn. Inte alltid till det positiva då hela JAGET skrikit efter vuxenkontakt, lunchrast, pengar och fredagskänslan. MEN jag vet att jag kommer känna att tiden varit värd det med tanke på vad vi gått igenom.
Flytt.
Operationer för Lillebror.
Sjukhusvistelser.
Inskolningar.
Omskolningar.
Fler operationer.
Fler sjukhusvistelser.
Husbygge.
Flytt igen.
Något säger mig att vi "fått denna tiden" för vi behövde den. TÄNK om jag fått jobb med detsamma. Jag hade fått vara hemma SÅÅÅ mycket med Lillebror. Jag hade missat så himla mycket på det jobbet.
Något säger mig att detta var meningen.
Lätt att stå här och vara kaxig idag. Men det har jag all rätt att vara ;)
Det har varit tufft. Men nu kan jag bara blicka framåt och ser ett klart och tydligt ljus.
/Mama, höjer glaset med bubbel och bubblar lite till
