Då är det alltså gjort. Jag har genomfört mitt första Crossfitpass. För att få vara med måste man först delta på en intro.kurs där de går igenom bland annat crossfitens bakgrund och olika begrepp inom sporten.
Jag kan börja med att berätta om mitt lätt illamående innan jag skulle iväg. Jag ville verkligen INTE åka dit själv. Jag ville ha någon med mig. En kompis. Men tänk att de där träningskompisarna, de lyser med sin frånvaro när man behöver dem som mest. Så det går inte att bygga upp en träningsform tillsammans med någon. Man får banne mig spotta i näven, rycka upp sig och fixa jobbiga saker på egen hand.
Och det var precis det jag gjorde - jag och den mansdominerade sporten. Väl där blev jag först livrädd. Tunga vikter, testosteron, gapande och skrikande muskelberg - jag höll på att vända i dörren. Men jag tog mig fram bland skivstänger, boxningsringar och hårdrocksmusik.
Jag hittade min lilla grupp jag skulle ingå i.
Efter genomgången började vi med uppvärmning. Tyckte själv jag fixade den galant! Uppvärmning är inte allt för svårt.
Sen kom första smällen.
Para ihop er två och två. Vi ska göra chins!!!
Jag får plötsligt lite svårt att andas. Kan liksom inte riktigt minnas att jag ens försökt göra en chins - i hela mitt liv. Speciellt inte tillsammans med en främmande människa - där tanken är att hon ska hjälpa mig att på något vis kunna häva min långa, tunga kropp upp så högt att hakan når över stången. Detta 5x5 gånger. HJÄLP! Och detta är snabbt.
En mycket empatisk och stark tjej grep tag i mig och tog kommandot. Vi lyckades få till det men jag konstaterade att jag är mycket starkare att lyfta än att dra. Hon fick nämligen säga åt mig att inte hjälpa till för mycket. Hmm...
Ja ja...skiten tog slut och ingen var gladare än jag.
Men vad jag inte visste var att vi först nu skulle börja jobba - på riktigt.
5 burpees (med bröst i golv)
10 push up (med bröst i golv)
15 air squat
Dessa tre härliga övningar skulle utföras i rullande tempo under 15 min - utan vila. Tränaren sa: Utmana dig själv och se hur många varv du hinner med denna gången. Nästa gång vi kör ska du klå det resultatet.
Jaha ja. Jag kan säga att efter ca 2.5 min var jag helt väck i hur många varv jag kört. Och efter 4 min trodde jag att jag skulle stryka med. Ok, jag överdriver. Men detta var så fruktansvärt jobbigt så jag minns inte när jag gjorde något så dryyyygt. Benen ville inte lyda till slut. Armarna vägrade att lyfta kroppen. Och i skorna låg det bly.
Vi svettades. Tjoade. Skrek. (och själv grinade jag - efteråt - men det var inte i grupp - utan i bilen)
Så den som trodde att man inte kan ta ut sig fullständigt på 15 min - har fel. Prova!
Nu har jag gått som en skröpplig 90 åring i dagar tre och det känns som om jag skulle behöva sövas ner vid varje toalettbesök. Eller åtminstone kunde jag väl få tillgång till en handikapptoalett.
När jag kom hem till min man frågade han om jag haft kul och när nästa pass var. Jag svarade, efter att gjort fingret och talat i tungor om hur vidrigt och förnedrande denna skiten var (tänkte på 2 och 2 övningen med chins) fäktade så gott jag kunde med mina armar som inte orkade högre upp än till midjan. Och då skulle jag aldrig mer gå tillbaka.
Idag (när hjärtat börjat slå igen och kroppen tar sig fram utan rullstol) känner jag att detta kommer bli min nya träningsform - BIG TIME!!!!
Klart som fan jag ska bli en hejare på chins! Inga fler förnedringsprocesser här inte! Nu siktar vi bara fram och upp - högt.
Alla måste prova på crossfit!...men med vetskap om nära-döden-upplevelse OCH på-nytt-födelse!!!
/Mama, haltar sig till sängs...med en morgonpromenad inplanerad imorgonbitti.
