För nu kommer nya regler uppifrån. "En trejde pappamånad". Och tänk att jag förstår inte denna pekfingervisning. Hur kan vi tro att saker och ting ska bli bättre under tvång? Varför tvinga familjer till hur de ska fördela sin föräldraledighet? Det sätter bara ännu mer stress, press och krav hos föräldrarna - som jag vill tro självklart gör det som passar just DERAS familj bäst. Är det människor som själva inte har barn som röstar på något sånt här? Eller kanske bara rent av gamla människor - som fortfarande tror på den "hårda vägen" och "på min tid..." - snacket.
Vill man som kvinna börja arbeta dagen efter förlossningen. Varsågod. Vill man som kvinna helamma sitt barn tills det blir 2 år. Varsågod. Jag bryr mig inte om vilket. Men det ska man alltså inte kunna välja längre då man TVINGAS dela efter vad regelboken säger. Men jag är övertygad om att varje familj har sin egen konstellation över vad som passar just dem bäst. Det behövs inget pekfinger som ska dirigera huruvida takten ska gå.
Jämställdhet i all ära. Men när ska det nå fram att vi inte kommer ifrån olikheterna i att vi är män och kvinnor. Kom igen den dagen då mannen kan bära barnet, föda fram det och amma det. Då tänker jag lyssna med största respekt. Tills dess tänker jag stå för att jag tror varje familj vet bäst om sin egen situation. Och att inget blir lättare utav en massa tvång.
För om detta är någon form av "hjälp" för att pappan ska vara mer hemma så tror jag det är ett stooort misstag. Resultatet tror jag mer blir "innebrända" föräldradagar och ännu tidigare inskolningar.
Jag håller tummarna för att detta inte kommer att klubbas igenom. Och jag håller tummarna för att vår regering lägger sitt krut på viktigare saker än att gå in och peta i varje enskild familj.
Börja med grundproblemet istället. För hur var det nu: Lika lön för lika arbete? Jämställt i löneklyftorna?...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar