"Visst gör det ont när knoppar brister..."

"...ont för det som växer och det som stänger"

Lite vår. Mycket känslor. Lite ensamtid. Mycket tankar.

Idag är känslobanan i min bröstkorg i gungning. Hjärtat vill pumpa alldeles för hårt. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Men från ingenstans kommer plötsligt en skön känsla av lugn och vardag.
Det här brottas jag med idag.

Jag har för första gången lämnat Lillebror på förskolan - själv - utan mig. Jag fick tid. För mig själv. Egentid. Tid som jag inte alls visste vad jag skulle gör med. För jag var tvungen att frenetiskt titta på telefonen så jag inte skulle missa ett eventuellt samtal. Och plötsligt kom det. Samtalet. "Förskolan" stod det i displayen. Signalen hann nog inte ens gå fram helt innan jag svarade. Med luren mellan örat och axeln var jag redan på väg ut i hallen och plockade ner skorna från skohyllan.
I andra sidan luren hörs Lillebrors underbara FS-fröken som glatt säger:

-Allt går så himla bra! Han sover i vagnen här nu. Så jag tänkte bara säga att du behöver inte komma till 12 som vi först sa. Det räcker att du kommer till 14.

Snopen stod jag nu med mina redan påsnörade Converse i hallen. Varför kändes det inte bra. Varför denna plötsliga ångest. Vad ska jag göra i 3h till - själv. Min lilla bebis klarade sig alltså utan sin mamma - i 5h!!! Vilket resulterar att han inte är någon bebis längre. Han är en duktig, självständig liten pojke som har börjat på förskolan.

Aj aj aj...oj oj oj, vad ont det gör i mammahjärtat att inte längre ha en bebis. Nä, det får nog blir en till framöver. För skaffar vi en till kommer väl den förbli bebis va!? Så är det väl ;) Vaddå??? Kommer den OCKSÅ att blir stor? Hmm...

Nej då. Var det lider kommer jag nog även denna gången, precis som med Skorpan, att komma till en vardag. Uppskatta denna förändring från att bara vara mamma till att hitta den där andra personen jag en gång var. Den som jobbar. Inte tokstressar för att komma hem när jag väl gått ut. Och inte ALLTID i första hand dra mig till barnavdelningen på varje klädesaffär.

Men tills dess att "den personen" visat sig tänker jag tycka synd om mig själv att jag inte längre har någon bebis. Och börjar att fira med ledighet från FS imorgon :) Ska gulla och pussa på mina små trollungar extra mycket heeeela dagen.

/Mama, är en stolt Mama till två barn. Inte till ett barn och en bebis <3

Middagstips!

Idag testade jag något nytt till middag. Paj där pajskalet är gjort på bland annat kikärtor. Fyllningen idag blev kyckling och keso.

 

 

Gott och nyttigt PLUS att barnen åt med god aptit!

 

/Mama, knappar förresten idag på sina nyinköpta laptop! *mallig*

Kloning

Den här veckan har höga krav. Lite för väl höga krav. Den kräver nämligen att jag ska vara på fler ställen - samtidigt.

I den bästa av världar hade jag ryckt på axlarna och bara klonat mig. Men känner att det är svårt - kanske omöjligt.

Logistik. Jag måste jobba på logistiken!!!

Har inte möjlighet att vänta. Så det är lika bra att börja med frukost - ASAP!!!

/Mama, hade behövt en valium

Tack och lov för stevia!

Hade det inte varit för stevia hade det varit svårt att klämma ner all litervis med kvarg ;)

Köper detta i Lifebutikerna!

Frukostdate...

...med mobilen.

Idag steg jag upp tidigt och rev av mitt gympass innan frukost. Mannen ska jobba i em/kväll och jag har ingen lust att bygga om vardagsrummet till gym efter barnens läggning.

Så idag fick mobilen och Aftonbladet göra mig sällskap vid frukostbordet. Har annars mobilförbud vid bordet när barnen är med.

Nu sitter jag här med gröten i magen och svetten fasttorkad i pannan. Dags för dusch. Sen shopping åt Lillebror.

/Mama, har många bitar i sitt livspussel idag. Hoppas på att hitta de som ska passa ihop på ett smidigt sätt.

Presentkort på vift och tomtarbete

Söndag igen och dansskola kommer näst efter frukost!

Lugn dag annars med en pappa i huset som ska jobba. Men efter att ha haft "helg" i snart en vecka så känns det helt ok.

Vill passa på att tacka för alla fina, ömma och omtänksamma ord, kommentarer, sms och telefonsamtal. Så fina vänner vi har. Efter sista inlägget har det hänt en del och vi bygger upp oss så stora och starka vi bara kan. 

Gårdagskvällen ägnade vi åt att leta kvitton och sammanställa alla papper inför deklarationen. Vi sålde ju hus förra året vilket innebär en hel del pappersarbete.

Det som hände i allt letande bland pärmar och papper blev bättre än jag kunnat föreställt mig.

När jag fyllde år...2012...fick jag ett presentkort på "Smycka" av mina föräldrar (förlåt mamma och pappa för det jag ska berätta men jag har inte kunnat med att säga det tidigare) Vad vi trodde, några veckor efter min dag, var att min man råkat kasta presentkortet tillsammans med en hög av reklam. Jag hade kunnat gräma ihjäl mig! Jag gjorde ALLT! Vände upp och ner på hela huset. Ringde Smycka och frågade om inte DOM kunde SE att ett sålt presentkort inte utnyttjats. Gick igenom alla papper vi ägde och hadde en gång till vid flytten - men allt förgäves.

MEN...så igår när jag letade kvitton som bäst - vad dök helt plötsligt upp om inte PRESENTKORTET! Det bara låg där. Och glänste!

Blev förstås jätteglad till en början men innan jag öppnade det kom jag på - brukar inte presentkort vara i ett år från och med angivet datum? 

Besvikelse.

Öppnade kortet och läser: GÄLLER I TRE ÅR EFTER ANGIVET DATUM!!!!!!!!

TJOHOO!!!!!

Så jag ska alltså bege mig till Smycka och köpa mig något RIKTIGT FINT i veckan!

Det kunde inte ha kommit mer lägligt. Lite plåster på såren i alla fall. 

Helgen har vi också tillbringat på vår tomt. Eldat ris och kvistar och sorterat fram fin ved (till vår kommande täljstenskamin) 

En sån här dag till och tomten är färdig för ett hus! 

Nu blir det frukost. Vet inte varför men är extra sugen på morgonkaffet idag - bästa kaffet på hela dagen.

/Mama, tillbringar nog eftermiddagen i lekparken med barnen. Någon som hänger på?

Personligt eller privat?

Jag är i behov av att skriva. Det har jag alltid haft som min styrka. Och jag önskar många gånger jag kunde bli mer personlig. Lägga upp bilder, skriva ut namn osv. Men nu har vi bestämt så här- med all respekt. 

Just nu händer en del jobbiga saker. Och även om detta varit en mer personlig blogg så hade det här varit för privat. Jag hade inte berättat ändå.

Men det är nu behovet av att skriva blir som störst. Därför att det svårt att veta om jag ska dela med mig kryptiskt eller låta bli helt och hållet.

Idag är i alla fall en tung dag och mitt mammahjärta slår stressande fort. Jag vill bara backa. Ligga och blunda. Föreställa mig att tiden står stilla.

Ovissheten gör mig svag men att lägga över kontrollen hos någon annan gör mig galen. 

Nu går vi upp och möter denna dag. Tar den som det är meningen att vi ska möta den.

Det blir bra.

"Stjärten gråter" & spikade TILLVAL

Jag tror jag kan ha världens roligaste tjej ibland. Ärligt talat så förstår jag inte var hon snappar upp allt. 

Jag själv var väldigt lillgammal som barn (och är väl mer eller mindre en tant idag) men inte SÅ HÄR som hon!!! 

Vi morgonkissade ihop imorse. Hon på pottan - jag på toaletten. När hon var klar tog hon av sig trosorna och la dem i tvättkorgen. Innan hon gick in i sitt rum för att hämta ett par nya säger hon;

- Mamma, du byter väl trosorna du också? För om du inte gör det kommer stjärten gråta. 

Hon vänder huvudet mot utgången utan att röra en min och går in på sitt rum. Kvar sitter jag bubblande av skratt men försöker vara seriös.

Sen kommer hon in igen - nu med rena trosor på. Men med ett stort leende på läpparna. Sen brister hon ut i gapskratt och kvittrar;

-...för det är väl det som händer va? Om man inte byter trosor varje dag...att stjärten börjar gråta!!!!! *Haaahahaha*

Hon vänder om igen och går ut i vardagsrummet. Medan hon går fortsätter hon;

- Herregud vad roligt - en gråtande stjärt!

Hon är så himla rolig. Och vilka tankar! Lilla fina skruttan min. Vem skulle kunna förgylla mina dagar bättre än hon. Önskar hon aldrig slutar överrumpla <3

Förra veckan spikade vi alla tillvalen till huset. Oj oj...vad fort det kan bli VÄLDIGT dyrt. Och om jag ska vara helt ärlig var jag en aningen besviken när vi åkte därifrån. Det var mycket...MYCKET som inte alls blev som jag ville/hade trott. För då hade vi snart varit uppe i en halv miljon i bara tillval.

Utbudet är en affärsidé utan dess like. Jag menar. Det ju inte för intet att tapeterna som "ingår" är som att välja mellan "början av 90-talet" till "slutet av 90-talet". Och att tillvalen genast tar dig till 2000-talet med sköna blomster och vänliga kulörer.

Eller att önskan om uppgradering av vitvaror från vitt till rostfritt kostar min fickpeng som insats under de kommande två åren ;)

Nej, det var inte lätt. Men nu är det gjort. Lite lätt illamående åkte vi därifrån men med min mans lugnande ord;

- Jag lovar att du ska få dina tapeter som du vill ha. Och en fin altan, farstukvist och kakel. Men nu måste vi först börja någonstans. 

Jag: (redan sur) - Visst, men först ska jag stå ut med fula tapeter, lastpallar som trapp och matta i badrummet??? Skithus!

Mannen: - Ja, först ska du "stå ut" med det...i ditt nybyggda hus!!!

Där skämdes jag en aning :)

Nu har det gått några dagar och det värsta har lagt sig. Och med handen på hjärtat så var deras tillval egentligen inte det jag VILLE ha. Utan det som var det BÄTTRE VALET utifrån standardvalet. Så nu blir det ändå mycket bättre vad det lider. 

Vi kommer byta ut/göra om allteftersom i den takten vi hinner och har råd till. Men det första att få till är en övervåning - för den är självklart ett TILLVAL!

/Mama, är en glad och nöjd skit!

Tillval

Det är roligt. Spännande. Överrumplande. Tro mig. Tro inget annat. 

Men just nu håller jag på att bli TOKIG!

Vi ska göra alla val inför vårt kommande hus. Och då menar jag ALLA. Alltifrån färg på stuprännor och köksluckor till tapeter, kamin, dörrar och alla möjliga små val som man inte kan tro är något val. Kanske en takkupa??? ;)

Sen är det så att tiden börjar bli knapp så vi har inte hur lång tid som helst på oss att fundera. Egentligen har vi ingen tid alls att fundera. Nästa vecka ska det vara klart!!!

Galet!!!

Och detta är min sämsta sida. Att fatta slutgiltiga beslut. Jag vill hålla saker och ting lite "öppna" så möjligheten att ändra sig finns (konstigt att jag blev gift ;) Det är tyvärr inte möjligt när man ska beställa ett helt hus.

Nej, då får man banne mig ta ett beslut- Hålla fast vid det - och stå sitt kast.

Läskigt! Superläskigt!

Men också jäkligt häftigt!

/Mama, ska nästa vecka besluta varenda liten detalj om sitt kommande hem <3