...befann jag mig i upplösningstillstånd. Frenetiskt tuggandes på novalucol. Magkatarren brände som eld. Tårarnas stickningar och strömmade om vartannat och jag tyckte mig ha svårt att andas.
Jag hade fått ett mail.
Mailet var från min, eller vår, toastmadame - JA, för imorgon var den dag som kommer att bli vår bröllopsdag!
I mailet stod det att vår toastmadame inte tänker komma. Vår toastmadame med så viktiga och betydelsefulla uppgifter på vår minst sagt stora dag. Något som hade planerats och bestämts sen ett år tillbaka. Detta skulle nu tas över - av någon annan - MIG(?)
Jag fick aldrig veta varför hon inte kom. Jag har än idag inte hört av henne och så lär det troligtvis förbli.
Vi fick tänka om - snabbt. Jag tog hennes jobb. Min blivande man tog VÅRT jobb - dvs möta upp alla våra gäster där de skulle bo. Hängde tillsammans, festade lite - ni vet dagen innan...när man tror man ska vara klar med alla bestyr och bara kunna slappna av med något gott i glaset. Icke.
Det blir sällan som man tänkt sig - med säkerhet kan jag säga ALDRIG.
Men vad jag kan garantera och säga med säkerhet är att morgondagen, för fem år sedan, kommer att bli en oslagbar dag. Ett hej-dundrandes bröllop som inte skulle kunna göras bättre för allt i världen. Det absolut bästa bröllopet man kan önska sig!
För imorgon, för fem år sedan, blev jag Fru...
❤❤❤
