Igår förmiddag var jag ute och tog en långpromenad med en väninna. På vägen hem tittade jag på klockan och den hade passerat lunch. Kände mig inte alls hungrig (vilket jag iof aldrig gör vid lunch) Väl hemma hade min man stekt köttbullar åt honom och barnen. Jag tyckte det var väldigt besvärligt med lukten av matos. Började må illa. Riktigt illa.
Sen gick det fort. På kanske 10min hade det börjat göra ont bak i ryggen och lederna värkte. Jag tog en lång dusch. LÅNG. Men jag fick lov att sitta på barnen badrumspall i duschen för jag orkade inte stå upp. När jag kom ut från duschen hade jag frossa. Klädde mig snabbt och tog sen tempen. 38 grader visade den.
Galet. Från ingenstans.
Bara att bädda ner sig. Mannen skulle till jobbet och jag skulle alltså ro två barn i hamn under en eftermiddag och kväll. Som en evighet i en mardröm. Men det fanns inga alternativ.
Gjorde ALLT man inte ska göra. Typ, satt barnen framför Netflix och satt på den ena filmen efter den andra. Bad storasyster om "tjänster" - som en minibetjänt. Lät dem till och med äta chips för att jag skulle få ligga stilla en stund (Lillebrors första chipsupplevelse - han trodde han hamnat i himmelriket)
Somnade sen i soffan efter att lagt barnen. Vaknade vid midnatt av hemsk frossa. Gick upp och tog alvedon och bäddade sen ner mig igen.
I morse när jag vaknade var allt som bortblåst. Kändes som vilken dag som helst. Kanske ingen direkt aptit. Men ingen tillstymmelse till feber. Ingen värk i kroppen. Ingenting.
Självklart fantastiskt skönt. Men så, så himla konstigt. Har aldrig varit med om det förut. Så nu väntar jag bara på bakslag. Att det kommer tillbaka ikväll.
Men än är jag pigg. Barnen har lagt sig. Jag inväntar "Mästarnas mästare". Har lite färska räkor som ligger och väntar, som jag tänkte peta i mig :)
Annars en avslappnad söndag på väg mot sitt slut.
/Mama, förbereder sig inför morgondagens eventuella förändring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar