Branden i västmanland

"Den största branden i modern tid" lyder rubrikerna. Jag skådar på håll men är ändå så nära.

Drabbade är min familj och mina vänner och bekanta. I media dyker ständigt upp personer jag haft omkring mig i min uppväxt. En klasskompis pappa. En kille från skolan som tydligen blivit brandman. Min syster...min pappa. Det är overkligt. 

Paniken, sorgen, ovetskapen och oron hos människorna som drabbats. Det går inte att föreställa sig. 

Jag kan bara finnas med på avstånd. Hade inte kommit fram, kommit hem, om jag så försökt. Vägar, tåg och områden är avspärrade. Dessutom finns ingen hemma. De fick fly. Några på grund av den hemska röken andra pga evakuering.

Oron steg varje gång jag ringde och inte fick svar. Eller varje gång någon svarade men i panik skrek att de inte kunde prata. Galet. 

Idag kom, det jag tror kommer bli, vändningen. Räddningen. Vattenbombarplanen från Italien och Frankrike. Det är väl hela landet, hela Europas förväntning - att detta är räddningen. 

För att inte tala om alla på marken som nog kan vara de största av alla! Vilket jobb de gör! Dag som natt. 

Alla som skänker, ger, bjuder, öppnar sina hem och erbjuder plats för människor och djur. Fantastisk sammanhållning.

Och för att hålla mig kort och inte bli alltför upprörd så vill jag ändå belysa mitt enorma missnöje över medias jakt på syndabockar. Nu börjas det. 

Branden är inte ens under kontroll. Min familj har inte fått komma hem. Ändå ska nu kritik kräkas ut över alla som kunde gjort saker och ting på ett annat sätt. Kommuner, staten, regeringen, Kungen, stadsministern och politiker. 

Men för guds skull - DE JOBBAR HÄCKEN AV SIG I DETTA NU!!!!

Varför kritisera innan vi är på säker mark. Självklart ska sådana här händelser kritiseras, analyseras och ältas i oändlighet. Alltför att bli bättre för ev fler liknande situationer. 

MEN INTE INNAN DET ÄR ÖVER!!!!! 

Nu fortsätter vi vårt jobb att bekämpa denna katastrof. Låter de proffesionella göra sitt jobb. Det som de är bäst på. Vi andra håller våra nyfikna näsor på avstånd och gör istället annat som hjälper. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

/Mama, kollar av att familjen mår bra innan hon släcker för idag. Det sista hon gör innan sängdags och det första hon gör när hon vaknat.