Det går fort...

...mellan toppar och dalar.

Vi vilar nu för att orka med morgondagen. Ibland är man inte speciellt stöddig som vuxen. Särskilt inte när det gäller ens barn.

Vi flänger och far och har parerat mellan olika kovändningar hela dagen. Tillsist är vi iaf hemma för att få sova. Och för att behöva kliva upp i ottan igen. 

Vad har vi att sätta emot? Nu kör vi!

Mot en friskare framtid!!!