Han gick där i lugnan ro. Trött och strosande. Plötsligt ser han en mamma med två barn. Ett av barnen sitter i vagn och ett som går bredvid, hand i hand med sin mamma.
Då utbrister L;
"Titta mamma, där kommer pappa!!!"
Han saktade in. Log osäkert. Jag såg att han fumlade efter någon snabb replik att kontra med. Förgäves.
Jag fann mig snabbt och pratade extra högt till L;
"Neeej, det är inte pappa! Din pappa är på jobbet (skattar) (och lådsas oberörd) (trots att det av någon konstig anledning kändes obekvämt även för mig)
Vi möts på gatan. Jag nickar mot honom och ger en blick och ett himlande med ögonen som säger; "ungar!"
Han ler nu lite. Vi passerar varandra. Vi går vidare mot FS. Och han åt sitt håll - men nu garanterat mer vaken än vad han möjligt kan bli denna vackra dag!!!
/Mama, älskar barns spontanitet (helst andras barns) ;)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar