Rubriken går väl hand i hand.
Det är så enormt mycket som händer runtomkring mig just nu. Ta mig 17 jag tror jag lever i en mardröm. En dröm där jag ständigt blir jagad utan att själv kunna springa.
Fly är inget alternativ. Stanna upp, vända sig om och slåss - det är den enda vägen. Jag vet att det kommer bli bra inom kort. Men just nu är det inte mycket som fungerar.
En envis och fastetsad stress i min ryggrad har kommit för att stanna en alldeles för lång vistelse. Dessutom objuden. Med näbbar och klor kämpar jag med klockan för att få tiden att gå när det känns som mest.
Tråkiga och innehållslösa ord för er som läser. Men ganska skönt för mig att få klaga. Det lättar lite på trycket iaf.
Dags att beta av sak för sak. Vi börjar med att sova då. Med en förhoppning om att slippa bli jagad, fasthållen eller snava ;)
Vid midnatt rond 1. Lillebror tjoar. Rond 2 vid 03. Lillebror tjoar. Därefter börjar min löpning och kämpande att ta mig ifrån denna "någon". Detta fram till 06, då vill Lillebror upp! Dags att vakna.
Imorgon - en ny dag. Vad göra? Vänta på telefonsamtal - jävligt viktigt sådant. Fortsätta packa upp. Vägning, mätning och korttagning inför min start med Olga på torsdag. Handla mat. Öppna(?) Roa barnen så de inte klättrar på väggarna...
/Mama, försöker sig på sömnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar