Att söva, skära och sy i min bebis är hjärtskärande och helt overkligt i min värld. Men nu återstår några fler möten med läkare och kirurger innan vi vet mer. Allt ska göras för min bebis ska må bra oavsett vad JAG känner. Men jag ska allt ha övertygande diskussioner med proffs innan min ångest tänker lämna mitt huvud. Jag struntar i läkares "rutiner" och "detta gör vi ofta" - snack. För mig är det främmande, skrämmande och ångestframkallande.
Man måste lita på dem som kan mer än mig. Men först måste de övertyga mig mer än livet själv innan jag går med på någon som helst OP på mitt barn.
/Mama, är skräckslagen men glad över att hennes föräldrar är här för stöd. Ibland är man som vuxen väldigt liten. Idag är jag som vuxen väldigt liten ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar