Hjälp vilken jobbig dag! Och Gud som snällt skapat söndagen till vilodag. Nej, inte hemma hos Taikon! ;o)
Städat sen efter frukost. Vi får lov att turas om att underhålla Liten som helst går efter den som städar och gör precis tvärtom. Dvs. drar fram allt som vi ställer tillbaka på sin plats. Allt tar dubbelt så lång tid. Plus att L blir den grinigaste på denna planet när hon inte får vår fulla uppmärksamhet.
Nu är det byte att gardiner i två rum och lite stykning kvar. Sen ger jag upp. Vi har då kommit igenom halva huset. Men med en hjärtfrekvens i likhet med en maratonlöpares bara av att dammsuga köksgolvet så går saker och ting inte som på räls. Jag har fått känna på hur det kommer bli i pennsionärsdagarna :)
Efter lunch packade vi ner L i vagnen bland ullfiltar och fällar och tog oss en promenad. L somnade på stört. Stackars som inte kunnat vara ute på nästan en hel vecka. Drygt en timma var vi ute och promenerade bland gator och villor i närområdet. Drömde oss bort gällande våra framtidsplaner och försökte få lite struktur och målsättning på våra delmål. Svårt men spännande och roligt.
Efter halva promenaden trodde jag att min man skulle behöva bära mig hem. Foglossningen är ingen lek. Pinar på med små steg och en känsla av att någonting inom mig håller på att gå sönder. Känns ungefär som om man håller på att delas på mitten fast inte vid midjan utan mellan den högra- och vänstra sidan.
Hur som helst hem kom vi och skönt var det med frisk luft.
Nu ska vi börja tillaga fiskgratäng. Imorgon kommer L mormor hit och passar henne så hon slipper dagis en dag till. Så underbart att kunna lösa det så.
Jag känner att jag verkligen behöver komma tillbaka till jobbet.
/Mamaträning, laddar strykjärnet för en mara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar