När det är som roligast är det dags att gå hem

Trodde jag skulle klara mig undan den här "fasen". Men den senaste veckan har visat mig motsatsen. Fasen kom krypandes som lite oskyldigt "bus" men övergick raskt till rena rama krigszonen!

Det jag pratar om är L's galna trots/vrede/aggression/skrik/gråt när jag hämtar henne från förskolan. Det är galet! GALET!!! Varenda dag jag kommer dit ställer hon till en stor scen med vrede som grund. Hon kastar sig, skriker och häver sin kropp längst med golvet så en blind kan skåda hennes smutsiga kläder. Allt för att hon inte vill gå hem.

Hon skriker att jag är dum och att hon ska ringa polisen som ska sätta elaka människor som mig i fängelse (då har jag bett henne ta på sig strumporna)

Hehe, jaaha, joo...stammar jag och känner mig som en idiot bland pedagogerna som gör allt för att göra "kalaset" lite mindre smärtsamt. 

Det blir en hel del hot om fängelsebesök för en elak mamma som mig dessa dagar (hon har kommit på vad polisen gör) ;)

Så, vad gör man??? Nån med en enkel, härlig och smärtfri lösning på lager???

Min lilla tjej som är världens härligaste annars. Roligare tös får man leta efter. Så kärleksfull och full av kloka tankar och beslut. Men så händer detta vid hämtningen som helt förvandlar henne till något oresonligt och galet!!!

/Mama, svettas av bara tanken att hämta henne imorgon...då med Lillebror i släptåg som absolut inte vill gå därifrån...heller...