Ett plötsligt arbetspass för min man gjorde att dagen vändes upp och ner. Jag som jobbar på onsdagar fick ringa hit min mamma som TUR var hade möjlighet att hjälpa mig.
Barnen har varit fullkomligt ur balans. Gråter, skriker och gråter lite till. Visst känner de av att något är på gång.
En uttömt och ständig trött morsa på det blir ingen bra kombo.
Lillebror är allt annat än sig lik. Och jag kämpar fortfarande mot sjukvården. Ingen lätt match att vinna men det finns inga alternativ.
Efter en kamp mot gråt, hämtning på FS, telefonköer och middagsförberedelser kom äntligen mamma. Som en räddande ängel! Jag kom iväg till gymmet och kunde jobba. Jag behövde verkligen det. Kände dock att jag inte alls återhämtat mig från influensan så bra som jag trott. Men det är härligt att vara på gång.
Väl hemma igen var ordningen på något vis iordningställd. Barnen sov lugnt i sina sängar. Alla leksaker var upplockade och diskmaskinen var urplockad och fylld med ny disk. Tomma och avtorkade bänkar i köket. Precis som jag gör varje dag när barnen somnat. Men idag slapp jag.
Bästa mamma!
Nu har jag fyllt på depåerna. Duschat ich är så trött att ögonen går i kors.
Ska krypa ner och titta på "Mia på Grötö" i sängen. Ska tillåta mig somna NÄR JAG VILL!!!
/Mama, ser fram emot morgondagens egen-tid med Liten som ska få gå till frisören i grannbyn <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar