För vilken gång i ordningen vi inte blir tagna på allvar håller jag inte reda på längre. Men nu, NU tycks det hända saker. Lillebror är dålig och blir inte bättre.
Men nu ska vi få hjälp. Riktig hjälp på rätt plats. Läkare är beredda. De är informerade om vår ankomst.
Nu ska snart vår bebis få bli en frisk bebis. Men vägen tycks kunna bli en aningen läskig.
Jag har slagits, fäktats och armbågat mig fram. Jag hade lätt fortsatt med det till sista blodsdroppen. Men det är ta mig fan inte klokt att man ska behöva göra det som förälder, i Sverige, 2013. Sjukt!
/Mama, gråter floder men en stor del är av lättnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar