tisdag 31 maj 2011

Morsdag - vilket skämt!

Ja, vilken himla onödig dag det blev detta med morsdag. Sista inlägget jag skrev var jag ju så mallig för jag hade hittat ett nytt löparspår som jag troget skulle ut och provspringa. Och DET skulle jag ha låtit bli. För första (och sista gången) tog jag inte med mig någon telefon den här dagen. Spåret ligger så nära där vi bor så jag tyckte inte det behövdes. Efter en uppvärmning på 3km skulle jag börja dra på lite. 5min innan hade jag registrerat att det var väldigt mycket rötter och sten i spåret så jag påminde mig själv om att vara försiktig så jag inte skulle trampa snett.

Intervallträningen började och jag hade höjt volymen i MP3:n när det utan förvarning lät som en gren knäcktes. Jag ramlade ihop i spåret i en skrikande hög - övertygad om att foten gått av. Märkte snart att så inte var fallet men kunde omöjligt ta mig framåt. Efter ca 10min hade jag sån tur att en man kom springandes.
Jag hoppades på att han skulle ha med sig telefon - men tyvärr inte. Dock hjälpte han mig fram till vägen där jag sen fick sitta och vänta på att han sprang hem och hämtade sin telefon. Jag ringde efter mannen min som fick komma och hämta mig. Hela tiden stannade denna mannen vid mig och väntade tills min man kom. Så otroligt snällt och omtänksamt gjort!
Tänk vilka fantastiska människor det finns där ute. Inte för jag tror han läser mig blogg men jag kan väl höja honom till skyarna ändå!

Väl hemma igen hade foten självklart dubblat sin storlek och dragit på sig en vacker blå/lila färg :) Dock kunde jag haltandes ta mig fram. MEN...på natten vaknade jag och behövde gå på toaletten men kom inte därifrån. Min man fick komma och hämta mig tillbaka till sängen. På morgonen var det bara att åka in AKUT och få hjälp. Efter rullstolsåkande, röntgen och väntetider kom dommen. Fler små ledband hade gått av MEN ingen fraktur!!! Lycka! Hade inte varit skitkul att gå med gips halva sommaren.

Men nu sitter jag här med kryckor och en klumpfot men ingenting är AV!

En sak bara...om mannen i spåret inte hade kommit, hade jag varit kvar där ännu då???

Summa summarum - träna inte om ni i alla fall hade tänkt att skada er. Det är bara dumt och väldigt onödigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar