Polisen tog mig!

Men det kanske inte är så dramatiskt som det låter. Jag blev stoppad i en helt vanlig blås-kontroll. Det har aldrig hänt mig ännu så det kanske var väntat. Dock har jag fasat för den dagen det skulle hända. Poliser gör mig nervös - så är det bara.
När jag väl drog ner rutan var mannen i uniform supertrevlig (varför skulle han inte vara det egentligen) Men JAG, mitt spån, säger;

-"åh, vilken tur att ni stoppar mig!"
-"Jasså, varför då?" undrar han självklart.
-"Jag har väntat på att det skulle bli min tur så jag någon gång skulle få det gjort. Men jag har varit väldigt orolig för att jag inte skulle förstå era tecken och kanske köra över er"
-"Oj, oj, oj...hur tyckte du jag skötte mig då? Var jag tydlig?"
-"Jag tyckte du skötte dig bra".

Polismannen fortsätter:

-"Är du nykter då"? (smile)
-"Jag hoppas det", svarar jag.


Och det var jag! Nykter, alltså! Ja, så där tidigt på morgonen kan man ju inte vara helt säker så det var bra att han kollade ordentligt en extra gång ;)

Vi fortsätter småprata lite innan jag sedan åker från platsen. Hur trevligt som helst. Men jag brister ut i en hysterisk gråt-attack. Skakar i hela kroppen och tycker jag är en fantastisk människa som klarat detta och som är så medgörlig och laglig medmänniska! Jag menar...berömmer ingen annan en så får man väl göra det själv :)

Bra:iga jag som är nykter 9:30 en torsdag förmiddag OCH låter bli att köra över en polisman!