När jag fött Liten bestämde jag mig för att om jag klarade att gå ner mina grav.kg (10kg) till min mans examensdag så skulle jag få en Odd Molly klänning att glida in på examensområdet i. Jag klarade det!!! Och jag fick min efterlängtade klänning för närmare 2000:-
Jag har bara burit den vid speciella tillfällen efter detta. Och gångerna kan lätt räknas på en hand. Idag ångrar jag att jag inte använt den mer. För nu är den för stor - alldeles för stor.
Jag lät till och med en sömmerska sy upp en underkjol, till klänningen, i samma stil som Odd Mollys egna.
Men nu står jag här och har nog inte råd att ha den hängandes i garderoben mer. Den borde säljas. Till bättre behövande. Till någon som använder den så som den ska användas. Alltså ANVÄNDAS!
Ser att folk budar hej vilt på Tradera på dessa klänningar så det får väl bli en annons där. Men det tar emot.
Istället får jag ta pengarna och lägga på ett nytt Odd Molly plagg.
Men det blir aldrig samma sak ändå. Ett kärt plagg är alltid ett kärt plagg.
/Mama, tar sina i-landsproblem och gräver ner sig för ett ögonblick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar