Äntligen är allt som vanligt igen. Min fina man är hemma igen! Välbehållen. Full av nyheter. Och väldigt trött. Efter många dygn i tjänst kan han äntligen slappna av.
Det var pirrigt i magen när jag styrde mot flygplatsen ikväll. Konstigt. Men till och med så här, efter 12 år tillsammans, är det pirrigt att ses efter flera dagar ifrån varandra.
Jag målade på mig lite extra läppstift i bilen innan jag gick in i vänthallen för att invänta flyget. Fipplade nervöst på telefonen och höll mig sysselsatt innan jag äntligen såg hans plan landa utanför fönstret där jag stod. Väntan. Och efter något som kändes som en evighet började rulltrappan röra på sig och dörrarna för ankommande resenärer öppnades. Han klev ut bland de första och nu var det bara en rulltrappan mellan oss.
Försökte dölja mitt löjliga leende men det var ingen idé. Nu var han bara några steg bort.
Jag ser framför mig hur vi omfamnar varandra. Han lyfter upp mig och snurrar runt mig innan vi sen kysser varandra ömt och.....GNISSEL I SKIVAN!!!!!
Tillbaka till verkligheten.
Han står framför mig. Bara ett par steg mellan oss. Flinar.
Han: Hej, gick det bra att hitta!?
Jag: Hitta? (Till en av landets största flygplatser)
Han: Ja, till ankomsthallen!
Jag: Öh ja! Jag är ju läskunnig!
Förresten...kul att ses. High five! (jag höjer handen)
Vi brister ut i skratt! Det här är bara "så vi" på något vis.
Men nu kramas vi lite istället ❤
Allt är alltså som vanligt!!! Nej några stora romantiker är vi inte. Inte i offentliga miljöer i alla fall. Haha! Men pirrigt var det.
Och sen babblade vi i mun på varandra hel vägen hem. Och en och annan handhållning mellan sätena blev det allt ❤❤❤
/Mama, är lycklig som få och kryper ner bredvid sin man. Mannen som äntligen kommit hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar