Äntligen har jag kommit tillrätta med en sjukgymnast som ska hjälpa mig tillbaka till "livet". Jag har krossat mig själv och mina fogar. En fruktansvärd smärta som är obeskrivbar.
Jag tar det från början.
I onsdags skulle jag träna ett STEP-pass och även bestämma en "date" med den härliga instruktören som har passet - då jag ska rycka in och jobba för henne när hon åker på semester. Jag behövde lite hjälp med ny koreografi mm. då jag inte fixar alla steg i passet pga graviditeten.
När det var ca 15-20min kvar på passet var det av ren vilja jag tog mig upp och ner på brädan. Hur dum man får vara tänker jag inte svara på ;o)
Förstår inte vad jag tänkte - förmodligen inte alls.
Efteråt hade jag svårt att ta mig till bilen. Och väl hemma på gården tog jag mig inte ur själv. Bedrövlig smärta som inte liknar någonting. Jag FÖDER hellre barn än att gå med den här smärtan.
Det blev att ta fram kryckorna som jag har sen jag skadade foten i somras. Dagen efter började letandet efter hjälp. En sjukgymnast. Och det kommer inte att bli det enklaste. Efter samtal med barnmorskor och uppläxningar därifrån kring huruvida jag tänker föda för tidigt eller inte - pga min dumhet, var beslutet ett svidande faktum. Det är sluttränat på det här viset för mig under resten av graviditeten.
Jag fattar ju, det är inte det. Men bölade som en bebis gjorde jag ändå. Det känns som ett sånt nederlag. Och innan jag fått hjälp med nya vägar till träning så känns det som världens undergång. Jag var tvungen att meddela personalen på gymmet också om att jag inte kommer att kunna hjälpa till under passen framöver. Och det med sorg.
Många samtal senare fick jag tillslut hjälp och tid för att få träffa en sjukgymnast. Självklart fick jag mig en skopa vett från dem också när vi ändå var igång. De tyckte väl jag behövde det. De tyckte inte jag. Fick ny gråtattack och den stackars sjukgymnasten blev livrädd för mitt bryt och förklarade att hon bara ville mitt bästa. Stackars henne. Hormon-sprutande-gravid-känslor är inte att leka med :o)
Men nu är hjälp på väg och tills dess får jag till viss del hjälp av mina kryckor men det känns också mycket bättre nu när jag vilat och inte ansträngt mig under ett dygn.
Så blev det med det.
Imorgon ska jag försöka ta mig iväg och inhandla lite nytt i gravid-garderoben. Det finns inte mycket roligt där och jag behöver piggas upp. Så imorgon ska Liten får leka med sin mormor medan jag tar en timeout och lägger lite tid på mig själv.
Vilket tråkigt inlägg det här blev.
Kan väl avsluta lite roligt och tala om att tidigt imorse när jag skulle åka till jobbet ropade Liten från badrummet. När jag gick dit hade hon hittat ett örngott i tvättkorgen som hon krupit ner i och satt på badrumsgolvet med uppdragna ben likt en groda. Gissa om det såg roligt ut! Söta, fina lilla skorp-tjejen!
/Mamaträning, önskar också att hon fick plats i ett örngott idag :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar