Gråtit hela vägen till jobbet.

Då var det dags igen. Hormonpåslag så det räcker till en hel föräldragrupp. Bortskänkes mot avhämtning.

När jag lämnade Liten på dagis var hon först. Det är inte mycket hon går på dagis men när hon blir hämtad sist eller lämnad först skär det djupt i hjärtat på mig. Idag tror jag det värsta var att hon var så glad att hon skulle få åka till dagis efter denna långdragna sjuktiden. Hon pratade hela vägen i bilen om att "leka med alla barnen"...sen när vi kommer dit så finns inte ett enda barn på avdelningen. Usch! va ledsen jag blev.
Visst fattar jag att de andra barnen är på ingång och de är ganska många som äter frukost. Men att det just idag blev så här kändes tungt.

Min prinsessa.