...var det ungefär som det lät när jag for i backen utanför huset idag. Får man svära så gör jag det nu. Alltså ligger inte jag inlagd i gipsvagga innan detta är klart så har ett under skett.
Stapplig i min gång som det är ska jag försöka gå försiktigt på isfläckarna utanför och vad händer...jo, fötterna glider iväg, jag orkar inte hålla emot då fogarna är obefintliga för tillfället. Jag slog i marken. Slog sönder båda knäna. Varav det ena riktigt illa (läs fraktur men ta det med en nypa salt) Fogarna ska vi inte prata om. Trodde min dödsdag var inne vad beträffar dem. En smärta som inte liknar något annat jag upplevt i livet.
Varför i hela världen ska detta behöva drabba MIG??????? Vad har jag gjort för ont??????
Till saken hör att när jag gick utanför så hade jag precis kommit hem från "Min lilla mormor och jag" - en inredningsstuga. Så jag hade kassar i händerna med div. saker och PORSLIN! Orkar inte ens gå inte på vad som hände med mina inköp ;)
Nu kom precis min man hem....vet ni vad han gjort? Han har varit ute och sandat. Så dags nu. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
....fast efter dagens alla tårar tror jag inte det finns fler - så tillåt mig småle.
Hej Då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar