Idag var dagen inne för avsked. Som jag nämt tidigare så hör detta till en av mina sämsta sidor.
Dock har jag blivit starkare sen jag blev mamma och sen Skorpan blivit så stor att hon förstår. Nu är det hon som behöver allt stöd och alla kramar. Det tar så hårt på henne.
Så idag har vi bara kramats, ätit godis, kakor, lekt, läst, tittat på film och gråtit.
Sååå många förtvivlande tårar och hulkande som ger svårt att få luft. Min lilla, lilla prinsessa. SOM vi saknar er mormor och morfar.
Och medan vi kramades så stod Lillebror och tittade ut genom den glasade altandörren och ropade efter morfar.
Hua! Säger jag bara.
Vilken lycka det var när mannen kom hem från jobbet och kunde ta över rodret.
Nu är tårarna torkade och barnen nattade. Imorgon är det nya tag och antagligen känns det lite lättare.
/Mama, sippar rödvin och kollar "Fångarna på fortet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar