112

Natten har varit minst sagt dramatisk.
Jag har liksom sluta förvånats över vad vi går igenom så varför inte detta också.

Vaknade i natt av en sån vedervärdig och chockartad värk i vaden att jag bara skrek som en döende. Kramp? Propp? Jag vet inte.
Min man gjorde allt för att hjälpa mig och efter många om och men släppte det värsta sakta men säkert. Jag svär på att jag hellre skulle föda 5 barn bara jag slipper uppleva detta igen.

Domnade bort i resten av benet och höger arm. Då fick det vara nog. Jag ringde 112.
De ville att jag skulle åka in till akuten. Men då jag satt på sängkanten och inte kunde resa mig för värken kom tillbaka då hade jag ingen tanke på att försöka ta mig till sjukhuset. Alternativet blev då ambulans.
Fick veta att om det var en propp så var det ingen fara att den skulle vandra då det satt så långt ner i benet. Jag skulle kunna vänta tills idag.

Jag valde att vänta.

Idag har jag fortfarande värk. Var det kramp jag fick så är detta träningsvärk. Var det en propp jag fick är det fortfarande en propp i mitt ben. Efter överläggning med en kollega till mig (hon jobbar inom vården) valde jag att vänta ytterligare ett dygn. Har det inte gett sig imorgon så åker jag in. Har det inte gett sig tills imorgon KÖR MIN KOLLEGA mig till doktorn imorgon. Så jag kommer inte ha något val.

Någon som känner igen sig där ute? Någon som varit i närheten av vad jag beskriver?
Hur som helst så är det i alla fall något jag inte önskar min värsta fiende ens.

/Mamaträning, överdoserar med magnesium, vatten och novalucol...