Pustar ut efter en långdragen natt. L vaknade hysterisk och otröstlig (fortfarande en gåta vad som flög i henne) så det tog över en timma innan hon kom till ro igen - och detta med en flaska välling. Undrar när det hände sist...om det överhuvudtaget hänt.
Väl till ro kommer nästa anfall - mitt hostanfall. Då var jag inte populär i familjen vill jag lova. Länge och väl höll den irriterade hostan i sig. Ni vet när det blir så där att det kittlas vid varje in-andning - man blir liksom galen!!! Hostar självklart till jag hostar sönder mig i halsen och blöder. Då kommer blodsmaken. Smaskens. Allt i en enda ond cirkel. Som grädde på moset så håller jag inte heller tätt varje gång jag hostar eller nyser. Tjohoo! Så det är bara att sitta på toaletten och hosta vilket blir ett fantastiskt eko bland kakel och klinker.
Vi, JAG orkar inte mer snart. Fattar inte vad som driver en. Imorgon har min stackars man legat i 7 dagar - och då har han fortfarande feber. Det är helt galet. Det tar bara om och om igen...
Idag ska jag försöka ta med mig L ut på gården och skrota lite. Solen är ju här! Jag orkar ingenting men hon behöver få lite frisk luft. Hoppas det ska gå vägen.
Vi har nyss ätit frukost och jag har, i vanlig ordning, fått en härlig klimakterie-svettning....eller kanske det heter mer åt hormon-svettning i min situation - vad vet jag :) Så nu blir det ett besök till duschen - tack!
/Mamaträning, tycker sig se en bitterkärring växa fram sakta men säkert...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar