Nu är det inte många dagar kvar till min föräldraledighet närmar sig sitt slut. Och det kan beskrivas med ett ord. Ångest. Inte för att Liten ska börja på förskola - för det kommer att bli kanon! Inte för jag kommer att sakna att vara "hemma"...för att jag har inget jobb att gå till.
Vi flyttade hit pga att min man fick jobb här. Men med åtanke att om det inte ordnar sig med jobb för mig så får vi flytta vidare.
Jag har "sökt" jobb/ (det finns inga jobb att söka) men haft koll på de jobben som kommit ut, sen i januari - och det är ett skämt. Det finns inte i närheten av jobb som jag är utbildad till. Det finns inga jobb!!! Inte här.
Vi har inte bestämt hur länge vi tänker vänta på att ge det en chans. Men det kommer inte bli länge. Klart jag måste ha ett jobb. Och att ge sig in i världen med arbetsförmedlingen ser jag verkligen inte framemot. På en arbetsförmedling blir man tagen för att vara lat, kräsen, mindre värld, de tror man valt att vara arbetslös SAMT att de begär att man ska pendla hur långt som helst för ett arbetes skull (så man blir tvungen att ha sitt barn på förskola som har öppet dygnet runt) pga att man alltid är på resande fot. NEJ TACK!
Så just nu har jag en hel del att fundera på. Eller, VI, har något att fundera på. Leta hus och jobb på annan ort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar