Efter att ha tillbringat förmiddagen...

...tillsammans med en vän. Det är då man förstår hur få det finns. Jag har nog ganska många kompisar/bekanta men väldigt få som jag kan kalla vän.
När man pratar om vänskap när man är vuxen ska det vara så genomtänkta, långa förklaringar och utlägg om vad en vän ska ha för egenskaper. Finns det verkligen sådana vänner? Det är väl som med män(?) Det finns inga perfekta. Är de hjälpsamma i hemmet - har de svårt för att lyssna. Är de en bra lyssnare - glömmer han alltid att fälla ner toasitsen. Är han en duktig kock - glömmer han i alla fall bort bröllopsdagen.
Vi är människor!
Som vuxen har jag äntligen vågat mig på detta med att "rensa" bland mina vänner. Det känns så himla skönt. Att "göra slut" med vänner är minst lika (om inte mer) viktigt än att göra slut med en kille/tjej. Det är allt annat än lätt. Men jag tror det är viktigt.
Jag har ett krav på mina vänner och det är att de ska ge mer än vad de tar. Att umgås med någon som "äter en" inifrån och ut. Det är fruktansvärt. När jag träffat mina vänner ska jag känna mig pigg och glad, vara laddad med ny energi och idéer. Är jag däremot trött, irriterad och fullmatad med skitsnack - då är jag på den säkra sidan om att jag träffat denna människan för sista gången.

Kort och gott vill jag tacka en fin vän för en härlig förmiddag idag :) Jag är glad att jag har dig här!

/Mamaträning, känner sig glad och full med energi!