Gårdagen

Det är med en djup suck jag skrev rubriken. Men drar gårdagen lite kort.
Min första dag som ARBETSLÖS stod på agendan igår. Och hur värdelöst och kränkande är inte det. Som grädde på moset krävs ett besök hos arbetsförmedlingen också. Det är ett ställe som knäcker mer än lyfter. Så ångesten jag kände hela natten till igår och under morgonen - den vill ni inte veta.
Väl utfört möte.
L hade sovit middag och vaknade hysterisk. Betedde sig väldigt märkligt och obehagligt så det blev ett 112 samtal. Då vi har nära till sjukhuset fick vi åka in med detsamma ist för att sitta och vänta på ambulans. Väl där efter många timmars väntan i omgångar fick vi äntligen åka hem. Läkaren trodde det var magen. Medicin, stick i fingret, undersökningar och mycket mer fick vår lilla L utstå. Men pigg och glad när det vankades hemfärd.
När jag då skulle göra välling på kvällen passade Liten på att försöka plocka upp en slö geting som kravlade omkring på vårt köksgolv. Med ett hjärtskärande skrik hade vår älskling blivit stucken i tummen. Det tragiska var ett faktum. Stackars, stackars Liten.
Min pappa var här och fixade med badrummet när det hände. Min man tog med sig L för att se var sticket kommit och jag slog som en galning ihjäl getingen med en Crocstoffla...tills min pappa kom och sa att jag kunde sluta slå nu innan vi hamnade i källaren (vi har ingen källare)
Jag var så less. Vilken SKITdag.

Men idag är den lilla pigg och kry och det är det enda som betyder någonting.
Nu ska jag ta det lugnt och invänta kvällens träning. Det ska bli så skönt och så roligt att träffa gänget. Jag missade ju igår då vi satt på AKUTEN då.

/Mamaträning, trivs inte när luften går ur henne.