Avgiftning & AJ!

Jaha! Trevlig(?) rubrik för att summera en trevlig(!) dag!

Börjar med att berätta att våra "grannar" har varit här på våffelkalas! Barnen var spritt språngande galna och gjorde inget annat än tokade sig. Det är svårt att hålla sig för skratt många gånger. Men idag, som varje gång vi ses, så är barnen underbara med varandra och alltid lika glada i varandras sällskap!

Jag har ju varit hos Dr idag också. Bland annat har jag fått hjälp med avgiftning ifrån NÄSSPRAY! Jag är beroende och har säkert använt det i ett halvår nu. Jag kan helt enkelt inte sluta. Som om det inte räcker med att jag köpt närsspray för 100-tals kronor. Nu får jag köpa avgiftningen för ungefär samma summa!!!! Shiiiit, va dyyyyrt!!!! Och det värsta av allt....det tar NÅGRA DAGAR (läs: typ en vecka) innan effekten kommer. Så jag kommer behöva vara tät i näsan i en vecka nu. Jag LIDER!

Innan jag skulle åka hem fick jag kika in på provtagningen där ett blodprov skulle tas.
Resultatet:

Ska man seriöst behöva se ut så här efter ett blodprov????? Nu har ju jag fött två barn och borde inte gnälla men jag har, uppriktigt sagt, jävligt ont i armen. Den går inte att räta ut naturligt. Ska den sträckas ut helt får jag göra det sakta, sakta...annars gör det helt enkelt för ont. Ska det vara så här? Va fan har hänt? Är det praotider på v-centralen nu lr???
Nu tycker jag bilden ser väldigt "snäll" ut för armjäkeln är helt blå.
Ja ja, skit samma. Det lär väl gå över inom sinom tid.

Måste väl få skryta lite gällande min mät/väg dag också. -0,8kg på 5 dagar. Det känns bra!....eller gör det verkligen det???? Just nu känns det väldigt segt och känns som en alldeles för lång väg kvar. Jag VET ju att långsam viktnedgång = bestående vikt i slutänden. Men det är sååå segt så jag spyr. Försöker fokusera på mina små morötter jag har längst vägen. Pepp, pepp till Mama´s! Och pepp, pepp till alla er andra där ute som kämpar mot överflödiga kilon. Till er andra säger jag bara; TYST!
Har ni aldrig kämpat mot övervikt så vet ni inte vad det innebär. Ni kan aldrig sätta er in i jobbet, hoppet och önskan i kampen mot kilona.

Hur som helst så är det bara att kämpa på och inse att sådana här känslor kommer med jämna mellanrum. Måste bara få gnälla lite så jag kan se på saken med nya klara ögon imorgon.

God Natt!

/Mama, tjuvkikar vad nästa belöning kommer att bli...