Besvikelse men nya tag...

Jag har varit på mitt första corepass efter graviditet och förlossning. Oj oj oj...vilken lång väg jag har tillbaka. Läskigt ju.
Att jag inte orkade övningarna kanske jag kunnat ana innan jag gick dit men att det skulle vara så här illa(?) Det värsta var nog att behöva inse att fogarna är långt ifrån återställda. Vissa övningar kändes som om någon satt en kniv i mig. Fruktansvärt. Visserligen ofarlig smärta (om man inte upprepar den gång på gång) men oj så besviken jag blir.
Lipade hela vägen hem.
Inte gjorde det saken bättre att jag passerade en stor trafikolycka efter vägen. 3 ambulanser, 1 räddningsbil, 1 brandbil. Och när jag sakta passerade såg jag en moppehjälm ligga skrapad efter vägkanten. Jag mår illa. Orkar inte ens tänka på vad det kan ha varit för olycka och vilka som drabbats. Måtte det gått bra.

Imorgon ska jag iväg på förmiddagen och uträtta lite. HELT ensam! Och på eftermiddagen vankas det träning igen. På´t bara. Finns ingen vits med att vänta. Bara att hoppas att det kommer att gå bättre än idag. Och framför att KÄNNAS bättre.

Nu blir det sängen.

/Mama, hoppas på liiiite träningsvärk imorgon i alla fall