Jag menar...det är ju inte så att jag är mindre kär i honom ibland. Så då kanske man inte kan vara mer kär heller? Jag vet inte. Men just idag bubblar det lite extra i magen.
Att hitta någon som är ens raka motsats men så ofantligt rätt och bra för en - det ska man vara lycklig om man gör. Och det är vad jag är. Lycklig för min man. Mina största svagheter i livet är några av hans styrkor. Därför bär han mig utan några som helst problem när det blir för tungt. Det är ljuvligt.
Jag tar telefonen och ringer honom då han inte är hemma och jag behöver honom som mest. Samtidigt som fingrarna vant slår hans nummer utan att jag behöver tänka kan jag rabbla orden jag vet att han snart kommer att säga. Det slår aldrig fel. Han vet att jag vill höra dem. Han vet att jag behöver höra dem. Ändå är det HAN som måste säga de lugnande fraserna till mig. Att tänka på dem eller försöka göra det själv är lönlöst.
Han svarar. Dag som natt. Han svarar. Han frågar om det är jobbigt. Jag behöver inte svara. Han vet. Så kommer det. Orden jag kan säga i sömnen. De lugnande och självklara orden som får mig att komma ner till jordens yta igen. Orden som göra att det onda i magen slutar göra ont. Orden som gör de snabba hjärtslagen att istället slå sakta och behagligt. Han vet.
*
Idag fick jag massage. Egentid. Och en överraskning som ger mig mina efterlängtade fjärilar från Attling! <3
Fina mannen min.
Jag har skickat iväg paket till finaste vännen min - till hennes lilla dotter som bara är en vecka gammal. En vecka bara.
Båda barnen sussar sött och jag kan inte låta bli att sakna dem löjligt mycket när de somnat. Ändå har jag många gånger kämpat för att de ska somna. Ändå känner jag så.
Nu går ögonen i kors. Dags att råda bot på det - tack!
/Mama, konstaterar att man kan vara lite extra kär ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar