Fredag

Snart går familjen på helg och jag har mannen hemma hela helgen. Och om ni bara visste vad välkommet det är!!!

Jag beundrar och ser verkligen upp till de ensamstående föräldrar som finns där ute. Hur gör ni? Hur orkar man? Eller framför allt...hur orkar man att leva i stunden utan att hela tiden önska att tiden ska gå fortare - för att det kanske kommer kännas lättar när barnen blir lite mer självständiga.

Det kanske låter helt galet och en väldig dubbelmoral med tanke på att jag hela tiden tycker tiden går för fort. Men missförstå mig rätt. Ensamheten och allt kämpande för barnen och för att barnen ska få det absolut bästa - tar ALL tid!!! Hela dygnet tar det. Och det SKA vara så. Barnen ska komma först. Men jag saknar tiden för mig. MIG. Var är JAG i allt detta?

Som tur är har jag "min egen tid" en gång i veckan där jag bara får vara jag. Men ju mer tiden går ju mer skulle jag behöva lite "JAG-tid" VARJE dag. Nu snackar jag inte att åka hemifrån och vara borta i timmar. Utan detta handlar mer om att kanske få gå och duscha i lugn och ro. Gå på toaletten tills jag faktiskt är färdig. Vika ihop rena tvätten och/eller stryka. Ni vet sånt som inte har med barnen att göra.

Skit samma. Bita ihop och vara i nuet. Så här ser det ut. Behövde bara gnälla lite.

L är på förskolan och jag och Lillebror ska snart åka och handla lite. Fylla på kyl & frys inför helgen. Det är kallt idag. Kulet. Jag är kall om fingrarna. Kall om fötterna och näsan.
På med lite te innan det är dags för Lillebrors potatis&palsternacka!!! Mums!

Vad händer för er i helgen alla Mamas & Papas?

/Mama, kurar ihop under filten lite till...