Efter en fruktansvärd natt då jag tvingats kliva upp VARANNAN TIMMA så känns en självklar farsdag som ETT SKÄMT!!!!!
Var faaan är den där fantastiska pappan som vaknar av skrikande ungar om nätterna? Som studsar upp innan mamman redan hunnit göra det? Han som GÄRNA låter mamman sova en hel natt NÅGON GÅNG!!!!
Jaaaaa....inte finns han här i alla fall!!!
Nej. Dags att bli rättvis och snäll. Jag är bara så jäkla slutkörd. Tom i huvudet. Stickningar i kroppen. Svidande ögon. Gråten i halsen. Bara så himla trött.
Trots sina brister - som är tur att de finns (på sitt sätt) så är jag jäkligt mallig och glad över att just vi i vår familj faktiskt fått den bästa pappan och mannen man kan få!!!! <3
Så idag är han värd allt firande!!!
Jag ska självklart åka hem till min pappa och fira honom också! Min fina pappa. Kan med säkra ord tala om att han är inte så tokig han heller :)
/Mama, önskar ALLA pappor där ute en fin farsdag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar