...på andra sidan OCH nedbäddad i sängen. Tänk att det kan kännas så gott! Att få kryp ner och lägga sig nyduschad och träningsutmattad är en fantastisk känsla. Plus att jag sover så förbaskat bra då också - om ingen väcker mig vill säga (läs: barnen väcker mig)
Bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa.
Jag och Lillebror har också tittat på sista delen av "Torka aldrig tårar..."
Det gick riktigt bra att se denna gången. Jag hade nämligen bestämt att jag inte skulle se mer efter förra veckan när jag helt förlorade förståndet och totalt bröt ihop av förfäran.
Nej, det är helt enkelt för skör tid i mitt liv för att jag ska kunna ta in sådana här typer av känslor - och kunna hantera dem rätt. Eller i alla fall sunt - med realistiska inslag.
I alla fall. Lillebror vaknade precis när programmet började så han var med hela timman. Detta gjorde att jag kunde se på TVn men tillät mig aldrig att sätta mig in i handlingen. Och det var så skönt. Titta på TV med viss distans är något jag ska träna på. Min man säger ofta till mig att; "du behöver ju inte gå all in när du kollar på film" :) Och han har rätt. Det behöver jag faktiskt inte.
Så nu känns det bara gott i kroppen och jag ska nu tillåta mina blå att slå ihop för idag.
/Mama, har några irritationsinlägg på vänt. Ska plocka fram dem vid rätt tidpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar