Weekend

För mig är det viktigt att ha något att se fram emot...hela tiden. Små "happenings". När man var liten var det julafton och födelsedagar som var det bästa på året. Det känns inte liiiika lockande längre nej.

Idag satt vi och pratade om att kanske åka iväg på en weekend någonstans. Men var 17 tar man vägen med två små barn? Där det också finns relax för vuxna!?

Mina idéer svävade ju, i vanlig ordning, iväg till en orimlighet. För dyrt, för långt och för "vuxet". Tillslut blev jag bara förbannad på mannen och tjoade något i stil med att "då skiter vi väl i det" eller kanske "aldrig duger det jag hittar på" (det var typ en weekend till Rom han inte köpte) *hihi*
Ja, kanske det är som min man säger att mitt ursprung är en "fullblodsarab". Jag tänder på alla cylindrar på extremkort tid när jag inte får min vilja igenom - eller känner mig nedröstad innan jag fått sagt mitt. Så är det!

Men nu måste jag alltså bli realist. Hitta på något vettigt. För mannen vände på klacken och gick när jag var någonstans i Lofoten och planerade.... ;)

/Mama, ägnar sig åt nedräkning inför kvällens magont-serie