Efterlyst

Ett sånt fruktansvärt avsnitt av Efterlyst idag. Om hur tre män brutalt slår ihjäl en 22-åring på stan - mitt på öppen gata. Jag fick ångest när jag såg inslaget. Jag grät. Och gråten ville gärna förvandlas till något okontrollerat och skräckfyllt. Fy så vidrigt. Jag vet inte vilka ord jag ska använd för att få det att låta lika starkt som jag tänker och känner. Men sådana tydliga ord har inte uppfunnits ännu.
Overkligt och skräckfyllt var det i alla fall.

Det som också skrämmer mig är att även om man hittar gärningsmännen och får dem inlåsta för alltid...så finns fortfarande inte 22-åringen längre. Det är sån läskig känsla. På någon sekund kan det vara över.

Nej nu orkar jag inte gråta mer idag. Nu får det räcka. Jag behöver tänka på något annat nu.

/Mama, tänker på hur fint väder hon önskar att det blir imorgon då dagen kommer starta med en PW.